På stormpinade strandängar
står bara de låga och taggiga kvar
där lämnar hästarna högar av spillning
till surrande glänsande spyflugor
där ligger stenarna mjuka rundade
sedan årtusenden slipade av havet
där bland stanken av rutten tång
råder ödslig tomhet i hösttider
på stormpinade strandängar
vandrar jag utan skugga

©YM Bohman-09